Jo jag minns att jag har en blogg. Faktiskt. Svårt att tro kanske.
Jag har fått förlänging på min praktik så jag stannar i England minst till slutet på september. Yes! Jag hoppas innerligt på att bästa S ska kunna flytta hit också så att jag har råd att flytta in till London istället för att behöva pendla 5 timmar om dagen. Vi hoppas!
Ugh. Jag har mått bättre. Mycket bättre. Magen är orolig. Huvudet är oroligt. Det är bara en allmän röra. Make it stop.
Sitter igen en timma efter slut tid egentligen. Men jag trivs ju så bra. Och hemma är det ensamt och tråkigt
Jag borde ha varit på väg hemåt för ungefär en timma sedan. Men det är så sjukt stressigt att det är bara att glömma att åka hem i tid. Därav bloggtorka som vanligt.
Coca cola tjänar storkovan på mig idag. Jag mår verkligen inte så bra som man önskar att man ska må. Förvisso mår jag inte så dåligt som man kan må heller. Men det är inte helt bekvämt. Jag mår smått illa, är sjukligt trött och önskar bara att dagen ska ta slut nu! Men igår, som givetvis är anledningen till hur jag mår idag, var oerhört trevligt och roligt.
Vårt lilla företag bjödt ut gigantiska Vizeum, som vi delar lokaler med, på ‘lite’ drinkar. Vi hyrde övervåningen på Grafton Arms, en pub här i närheten, och drinkarna, ölen och vinet flödade. Det var jättetrevligt att få prata med lite nytt folk från Vizeum och många intressanta diskussioner fördes om Snowboarding, Dating och framför allt om top tio tjejer och killar. När puben stängde fick vi den briljanta idén att gå vidare till en klubb. Sagt och gjort. Efter en plågsam promenad i för höga skor så hamnade vi på en nattklubb där det dansades hejvilt! Kvällen avslutades lite abrupt i och med att jag hade skulle sova hos en kompis som ville åka hem. Inte för att det gjorde så mycket, det var nog bara bra att jag avslutade kvällen där, annars hade jag mått ännu sämre!
Det var hursom en väldigt trevlig kväll. Idag är det party igen. Jag är inte sugen för fem öre. Men måste man så måste man, lite öl ska nog fixa suget!
Jag saknar att blogga. Det är en av dom sakerna jag saknar mest här i England. Kanske inte bloggandet i sig, men att ha tid för mina egna tankar. Jag lever förvisso ett liv jag trivs med här också, det är jobb eller fester jämt. Det känns ju lite lyxigt när man inte är van vid det, att bli bjuden på event och pub-kvällar var och varannan dag. Det är roligt också. Men den lilla fritid jag har går åt till att åka tåg eller dricka öl. Inget av det ger så mycket tid över till tanke, även om man skulle kunna tro det. Jag menar på ett tåg gör man ju inget annat än tänker egentligen, men problemen är 1 jag sover, 2 även om jag vore vaken kan jag inte skriva ner något. Visst blir man mer kreativ med lite öl i kroppen, men det är inte riktigt sådana tankar jag ville skriva. Jag vill mer ha mina stunder när jag tänker nått, har datorn till hands och kan få utlopp för tankarna. Eller bara ens kunna tänka dom. Men förhoppningsvis får jag jobb här, då kan jag flytta in till London och då får jag kankse lite mer tid för tankarna..jag hoppas.
De flesta pubar i England har en konstig tendens att heta: Queens arms, Kings Head om inte det så har det i alla fall ett av alternativen: Kings garden, Carpenters arms. Jag undrar verkligen vad denna fascination över royaliteter och kroppsdelar kommer ifrån? Jag vet att man är väldigt stolt över drottningen och kungafamiljen här i England, God Save the Queen så att säga, men jag känner att det kanske är lite overkill att döpa varannan pub till något som har med kungligheter att göra. Sen är ju kroppsdelarna ännu mer underligt. Det är vanligtvis huvud och armar. Jag måste nog ta reda på varför, för det känns som det borde finnas en bra anledning. Det är ju så himla random annars. Det bäst var dock igår när jag och H åkte buss genom London och såg puben: Kings Head and Artichoke. Artichoke? Vart fasiken kom kronärtskockan ifrån?! Mysteriet kring pubnamnen blev om möjligt ännu större…
Efterforskning ska göras. Omgående!
Imorse satt jag bredvid en galen dam på tåget. Varje gång hon vände sida på sin tidning så lät det som att hon rev sönder hela tidningen. Galet.
Annars så kan jag berätta att jag är upptagen som vanligt. Jag har inget som helst liv. Jag åker till jobbet på morgonen vid 7 tiden sen jobbar jag fram till 18.30 sen är jag hemma vid 21. Sen börjar det om. Men jag trivs jättebra här på min lilla byrå. Jag hoppas bara på att jag kaaanske ska kunna få jobb här. Då vore ett stort bekymmer borta.
Det bästa med att inte ha tid till något är att man inte har tid att oroa sig för någonting. Man bara är. Framtiden finns liksom inte eftersom man inte har en sekund över att tänka på den. Det jobbiga med detta är att om jag INTE får jobb här så kommer det komma som en kalldusch eftersom jag inte förberett mig för det hela.
Men allt ordnar sig förr eller senare. Hoppas jag.
Gjorde ett gästinlägg på this is now igen. Check it out, vettja;)
Jag har aldrig riktigt tid att skriva något vettigt här. Jag vet. Men det är för att jag inte har något liv. Jag jobbar och åker tåg. Men det jag kan berätta med nöjde idag är att äntligen har min älskade H kommit. Jag myser av bara tanken på att veta att han är där hemma när jag kommer hem. Yaay!
Lutfisk's blogg 