Jag lever

10 09 2009

Jag har aterigen glomt bort att blogga. Eller jag har inte glomt, jag har bara inte haft tillgang till en dator nar suget funnits. Jag har som vanligt inget valdigt intressant att beratta. For sa ar det alltid nar jag val finner en minut eller tva over.

Sverige var helt lovely, tillbaka pa jobbet ar det som vanligt, men jag ar lite lag pga allt som hander runt omkring mig, men det ordnar sig snart.





Livet blir vad man gör det till. Klyschigt men sant

27 08 2009

Livet blir verkligen vad man gör det till. Jag har tyckt att det har kännts lite kämpigt på sista tiden. Antaglign för att semstern hägrar och man därmed har lagt ner tempot lite. Men idag bestämde jag mig för att vara glad åt livet och allt annat, och det känns genast mycket bättre. Förutom semstern som börjar på lördag (eller officielt på tisdag eftersom man är ledig lördag-måndag den här veckan) så fyller jag år 9 onde oktober, då kommer min älskade J och mina älsakde fruar förhoppningsvis och hälsar på. Sedan så är det 24oktober och den stora dagen D. Mitt mästerverk på benet ska på börjas. Det kommer göra ont, jag kommer vara fattig, men jag längtar enormt efter mina rosor. Tattueringen blir klar lagom till jul så att jag kan ge familjen en hjärtattack över julen. Julen är ju trots allt den bästa årstiden – not.

Men som sagt jag har massa sakar att se fram emot. Det kommer bli toppen!





Så var det där med bloggandet igen

19 08 2009

Det har blivit dåligt med bloggande på sista tiden igen. Jag vet inte varför riktigt, men antagligen för att det varit mycket att göra igen. Saken är den dock att man glömmer bort det väldigt fort, man förtränger dom sena kvällarna (nätterna) och stressen och tycker sig haft en ganska lugn vecka. Detta gör man för att överleva tror jag. Hade jag räknat mina timmar jag spenderar på jobbet hade jag blivit utbränd bara av att titta på det, men nu känns det inte så illa. Jag är trött dygnet runt men man märker det egentligen bara på morgonen när man ska kliva upp och inte alls vill, annars är man i fullgång och hinner inte riktigt reflektera över tröttheten. Senaste tiden har varit händelserik och stressande. Den har varit händelserik på ett negativt sätt (bortsett från att J anlände igår).

Ikväll ska jag äta middag och sedan gå på bio med J. Det ska bli trevligt att få göra det med honom igen. Sist vi gjorde det var 28onde mars. Jag minns inte vad vi såg om jag ska vara ärlig. Men jag minns kvällen :)

På fredag har jag förövrigt bara en halvdag eftersom jag vill hinna mysa med min J och sa ska jag gå till en tatueringsstudio för konsultation för min kommande tatuering!





smsen från mordet på Therese Johansson Rojo..

7 08 2009

jag har precis läst smsen mellan de två ungdomarna inblandade i mordet på Therese Johansson Rojo. Jag mår illa. Hur kan det gå så snett? Jag vet att man kan agera konstigt i passionens och kärlekens namn. Men hur kan man begära att någon ska mörda, för att bli tillsammans igen. Hur tänkte dom sig att livet skulle bli efter mordet? Jag kan på något sätt ”förstå” killens desperation på det sättat att han drevs till det, men det gör inte saken rätt. Men jag kan absolut inte förstå henne, hur mycket eller lite hon trodde att han skulle göra det så är det helt galet. Ett sms ”ah men döda henne då” okej, man säger dumma saker ibland. Men det här var fasiken flera dagar av sms konversation om att hon SKULLE dö. Det går inte att skylla på att hon inte trodde att han skulle genföra det. Det går inte.

Allt är bara tragiskt.





Overload

5 08 2009

Jag vet inte varför jag varit en sådan mes på sista tiden. Även om jag fick världens bästa besked igår så har jag mage att vara nere idag.

Kanske beror det delvis på det superbra beskedet. Det förändrar inte min planer men det bekräftar en förändring. Kanske beror det på det faktum att när jag flyttade hit så gick det väldigt fort på något vis. Allt har gått väldigt fort även om det redan gått 4 månader. Jag har inte haft tid att tänka. Nu börjar allting lägga sig lite, stressen har sjunkit in lika så det faktum att jag är otroligt ensam i en stad lika befolkad som hela Sverige. Det är inte det faktum att jag inte har vänner för det har jag, jag har till och med min bästa vän här. Men det är det faktum att dom som hjälper till att defineiera mig är i ett annat land. Jag vet vem jag är utan dom också, men dom är lik förbannat en del av mig.

Även om hemlängtan kan vara otroligt stor ibland skulle jag inte byta ut England mot Sverige, för jag älskar det. Alla människorna jag träffar, alla knasiga grejer jag gör, allt jag får uppleva är guld värt. Men ibland får man sakna hem och alla där hemma, ibland får man vara nere, det har jag bestämt!





Lycka

4 08 2009

Jag ar valdigt glad idag! Jag har fatt ett toppen besked som jag kan beratta mer om senare. Jag har fatt min semster beviljad sa jag har bokat biljetter hem (debaser here i come) samt fatt ett intressant email. Dagen har verkligen gatt i ett bra tecken. Det enda jag onskar nu ar att jag kunde saga det till hela varlden, det vore skont.

Forovrigt har jag sovit ca 4 timmar i natt, jag satt uppe och spelade ol-spelet med N,F o F till klockan 3 i morse. Vi har ett udda satt att umgas pa vardagskvallar, men det ar okej, mitt liv har bestar anda av sa mycket konstiga vanor att spela olspel en mandag i ett kok inte alls forvanar mig langre.

men nu ska jag bege mig hemmat och ata lite av min stir fry jag gjorde igar!





Jag är tillbaka

3 08 2009

Okej, jag har bestämt mig – jag ska återuppta mitt bloggande. Jag har så mycket jag vill dela med mig av och bara dokumentera. Det är väl inte så jättespännande. Men ni får i alla fall en updatering på hur jag har det och vad jag gör.

Jag tror och hoppas på att få stanna i London i ett bra tag till så det är lika bra att jag tar tag i detta med bloggandet igen, för nu finns lusten och suget. Och det här är ett bra sätt att få skriva av mig av mitt lilla äventyr. För äventyr är faktiskt precis vad det är. Jag gör så mycket mer saker här än vad jag någonsin gjort i Sverige, jag gör saker som aldrig skulle falla mig in i Sverige. Jag går på tillställningar och möter folk jag aldrig skulle mött. Det är för det mesta helt fantastiskt. Men jag saknar alla er där hemma och ibland saknar jag Stockholm i sig själv.

Det konstiga är känslan av att det här bara är ett låtsas liv, att mitt riktiga liv väntar där hemma. Men jag vet att det inte är så för det livet kommer få vänta ett par år. Jag menar inte att allt från mitt liv i Sverige försvinner, men jag måste inse att jag bor här, jag måste bygga upp ett ordentligt liv här också och kombinera det bästa av två världar..