Livet just nu

Imorse satt jag bredvid en galen dam på tåget. Varje gång hon vände sida på sin tidning så lät det som att hon rev sönder hela tidningen. Galet.

Annars så kan jag berätta att jag är upptagen som vanligt. Jag har inget som helst liv. Jag åker till jobbet på morgonen vid 7 tiden sen jobbar jag fram till 18.30 sen är jag hemma vid 21. Sen börjar det om. Men jag trivs jättebra här på min lilla byrå. Jag hoppas bara på att jag kaaanske ska kunna få jobb här. Då vore ett stort bekymmer borta.

Det bästa med att inte ha tid till något är att man inte har tid att oroa sig för någonting. Man bara är. Framtiden finns liksom inte eftersom man inte har en sekund över att tänka på den. Det jobbiga med detta är att om jag INTE får jobb här så kommer det komma som en kalldusch eftersom jag inte förberett mig för det hela.

Men allt ordnar sig förr eller senare. Hoppas jag.